Om min syster

Jag är storasyster. Till Eva Kristina. Det skiljer 2 år, 4 månader och 13 dagar mellan oss. Vi är väldigt lika. Till sättet, till utseendet; vi pratar likadant. Eva är något längre än jag. Lex Lili & Susie, som jag brukar säga. Och så är hon smalare. Vilket är trist eftersom vi inte kan dela garderob. Vi delar nämligen det mesta av allt annat. Accessoarer, arvegods, inredningsprylar. Det enda vi inte delar förutom kläder är våra män. För Bolle delar vi också lite på. Fast det är ju Eva som är hennes mamma. Och därmed får ta hand om allt det jobbiga. Jag bara njuter av att vara moster.

Vår mamma var aldrig särskilt intresserad av att skaffa barn. Men så träffade hon pappa och hon blev gravid. Mamma är nio år yngre än sin storasyster och hon har alltid känt sig som ensambarn. Och eftersom hon inte ville att jag skulle bli det så fick det bli en bebis till. Jag brukar ofta säga till Eva att "mojjan skaffade bara dig för att jag inte skulle vara ensam!" Det tycker jag är mycket roligt. Och så kom Eva, den 20 mars 1978. Visst har vi slagits och bråkat och tjafsat, men vi har alltid varit jättetajta. Alltså JÄTTEtajta. Så mamma tänkte ju rätt.

Eva flyttade till London i 20-årsåldern och blev kvar där i fem år. Det var hemskt. HerreGUD vad många timmar vi måste ha spenderat i telefon med varandra...! Efter ett par år åkte jag dit, efter mycket tjat från Evas sida, och bodde med henne och hennes kille samtidigt som jag tempade på en myndighet. Jag flydde samtidigt från en massa jobbiga saker som inte ville försvinna för att jag bytte land, så efter ett halvår åkte jag hem till Sverige igen. Det skar i hjärtat. När Eva kom hem till Sverige så hade jag hunnit flytta till Stockholm, och så småningom insåg även Eva att hon var tvungen att lämna hålan vi kommer i för gott, och flyttade också upp hit. 

LYCKAN! Att efter tio år ifrån varandra kunna ringa och bestämma träff på stan om en timme. Att laga middag ihop. Eller ha någon som handlade åt en när en var sjuk eller bakis. LYCKAN!

Det finns ingen jag har haft så roligt med, och åt, som med Eva. Hon är smart, kvick, klok, klurig och jävligt envis. Ibland blir jag bara galen på henne på grund av den där envisheten. Det roliga är att Bolle har ärvt alla ovanstående egenskaper, så nu får Eva smaka på sin egen envishet. Ha! Ibland har hon haft lite dåligt självförtroende. Som när hon på gymnasiet inte tyckte att hon var smart nog att utbilda sig till nåt. "Jag får väl bli clown...!" Hon är en lysande clown, men hon har faktiskt en akademisk examen nuförtiden. 

Eva var mitt livs bästa present ända tills hon gav mig en ny present; att bli moster. Jag vet inte hur det kan vara så, men vi har blivit ännu tajtare sedan Eva blev mamma till Bolle. Jag trodde liksom inte det var möjligt?! Vår gemensamma dröm nu är att starta någon verksamhet ihop, helst något vi skulle kunna försörja oss på. Så att vi slipper umgås med några andra än varann. Det vore helt perfekt. Bara min syster och jag.