Om att vara en multipotentiell

Jag har alltid varit något av en hoppjerka snarare än en stannanders. Hittar något som jag glöder för och går all in ett tag innan jag tröttnar och vill göra något annat. Glöder för det ett tag och så tröttnar jag och tappar intresset. Tills nästa grej uppenbara sig. Ja, ni fattar. 

Det här att jag har svårt att hitta min nisch har varit lite av en frustration nu när jag ska försöka komma på vad jag vill göra. Jag har så spridda intressen och erfarenheter att jag har svårt att fokusera på något som jag skulle kunna göra en affärsidé av. I helgen började jag så fundera på om det är möjligt att kanske satsa på att göra flera saker och eventuellt sedan kunna knyta ihop dem på något sätt. Eller inte. 

Idag tipsade min kursledare Kristina om det här TED talket, "Varför vissa av oss inte har en given livsuppgift" med Emilie Wapnick. I början av talket fick jag panikångest. Efter ett tag började gråta. Av lättnad. För det är inte fel på mig. För det finns fler som jag. Istället för att försöka "skärpa mig" och fokusera på en sak så kan jag faktiskt skärpa mig och inse att jag kan utveckla flera saker. Samtidigt. För jag är ju som en potatis. Multipotentiell.