Om min syster

Jag är storasyster. Till Eva Kristina. Det skiljer 2 år, 4 månader och 13 dagar mellan oss. Vi är väldigt lika. Till sättet, till utseendet; vi pratar likadant. Eva är något längre än jag. Lex Lili & Susie, som jag brukar säga. Och så är hon smalare. Vilket är trist eftersom vi inte kan dela garderob. Vi delar nämligen det mesta av allt annat. Accessoarer, arvegods, inredningsprylar. Det enda vi inte delar förutom kläder är våra män. För Bolle delar vi också lite på. Fast det är ju Eva som är hennes mamma. Och därmed får ta hand om allt det jobbiga. Jag bara njuter av att vara moster.

Vår mamma var aldrig särskilt intresserad av att skaffa barn. Men så träffade hon pappa och hon blev gravid. Mamma är nio år yngre än sin storasyster och hon har alltid känt sig som ensambarn. Och eftersom hon inte ville att jag skulle bli det så fick det bli en bebis till. Jag brukar ofta säga till Eva att "mojjan skaffade bara dig för att jag inte skulle vara ensam!" Det tycker jag är mycket roligt. Och så kom Eva, den 20 mars 1978. Visst har vi slagits och bråkat och tjafsat, men vi har alltid varit jättetajta. Alltså JÄTTEtajta. Så mamma tänkte ju rätt.

Eva flyttade till London i 20-årsåldern och blev kvar där i fem år. Det var hemskt. HerreGUD vad många timmar vi måste ha spenderat i telefon med varandra...! Efter ett par år åkte jag dit, efter mycket tjat från Evas sida, och bodde med henne och hennes kille samtidigt som jag tempade på en myndighet. Jag flydde samtidigt från en massa jobbiga saker som inte ville försvinna för att jag bytte land, så efter ett halvår åkte jag hem till Sverige igen. Det skar i hjärtat. När Eva kom hem till Sverige så hade jag hunnit flytta till Stockholm, och så småningom insåg även Eva att hon var tvungen att lämna hålan vi kommer i för gott, och flyttade också upp hit. 

LYCKAN! Att efter tio år ifrån varandra kunna ringa och bestämma träff på stan om en timme. Att laga middag ihop. Eller ha någon som handlade åt en när en var sjuk eller bakis. LYCKAN!

Det finns ingen jag har haft så roligt med, och åt, som med Eva. Hon är smart, kvick, klok, klurig och jävligt envis. Ibland blir jag bara galen på henne på grund av den där envisheten. Det roliga är att Bolle har ärvt alla ovanstående egenskaper, så nu får Eva smaka på sin egen envishet. Ha! Ibland har hon haft lite dåligt självförtroende. Som när hon på gymnasiet inte tyckte att hon var smart nog att utbilda sig till nåt. "Jag får väl bli clown...!" Hon är en lysande clown, men hon har faktiskt en akademisk examen nuförtiden. 

Eva var mitt livs bästa present ända tills hon gav mig en ny present; att bli moster. Jag vet inte hur det kan vara så, men vi har blivit ännu tajtare sedan Eva blev mamma till Bolle. Jag trodde liksom inte det var möjligt?! Vår gemensamma dröm nu är att starta någon verksamhet ihop, helst något vi skulle kunna försörja oss på. Så att vi slipper umgås med några andra än varann. Det vore helt perfekt. Bara min syster och jag.

Om Geek Evolution

I lördags var jag på året Geek Girl Meetup-event i Stockholm, Geek Evolution. Det var tredje gången jag bevistade detta event, och i år tyckte jag att det var mer inspirerande än tidigare år. Det kan ju bero på att jag är i en annan situation än vad jag varit i tidigare gånger, och därmed tog till mig saker på ett annat sätt. 

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vilket talk som var mest inspirerande och peppande, det är liksom hela stämningen som gör mig glad och hoppfull. Det finns inga "det går inte", "det har vi testat och det funkade inte då heller" eller "det var bättre som det var innan" och "så gör vi inte här", som det gör på en arbetsplats. Det känns som om en kan göra det omöjliga och inga idéer är fel. Samma känsla har jag egentligen bara känt två gånger annars; en gång när jag gick en kurs i processledning på Fridhems folkhögskola och nu senast när jag gick utbildningen på The Professional Freedom Academy. Jag vill kunna känna den känslan, om inte hela tiden, så mycket oftare!

För första gången i mitt liv så hade jag uppdrag som moderator...! Det känns som om jag har gjort allt utom att moderera; föreläsa, facilitera, produktäga, coacha och chefa, så jag tyckte det var dags. Och det var så himla kul! Jag var ganska nervös innan, men det gick bra. Bland annat fick jag äran att moderera Tuva Palm, CPO och CTO på Nordnet - en sån jäkla kick ass-kvinna. Ännu en förebild, jag samlar ju på såna. Förra året var det Anna Felländer som imponerade jättemycket på mig. Undrar vem det blir nästa år. Eller kanske jag ska hålla ett talk och bli en inspiration för någon annan?

Hööög igenkänningsfaktor när Emma Hällström pratade om sin väg Från utbränd till entreprenör. Ett tag började jag nästan tjuta. Ännu en kick ass-kvinna! 

Om drömmen om ett co-working space

Mannen och jag var i London, bodde i Shoreditch. En morgon åt vi frukost på Jago som är inrymt i co-workingspacet (är det ens ett ord? Nä?) Second Home. Min första tanke när vi satt där och frukosterade var inte helt oväntat "här vill jag också sitta och jobba!". Jag menar, kolla in bilderna på hemsidan... Futuristisk design, fina färger, luftigt, coolt, macar, cyklar, unga smarta människor. Vad mer kan en begära?

Idag när jag träffade min vän och gamla kollega Maria kom vi att börja prata om co-working spaces och jag berättade om Second Home. Efter en stunds diskuterande fram och tillbaka kom vi båda två fram till att vi skulle vilja driva en sån verksamhet, snarare än att arbeta i det. För det verkar ju mycket roligare?! 

Så om det är någon som läser detta som skulle vilja ha två fyrtiopluskvinnor som har erfarenhet från verksamhetsutveckling, projektledning, design thinking och strategiarbete - hör av dig för tusan!

Om saker som skrämmer mig

Jag har inte reagerat över detta tidigare, men igår när vi ankom till Heathrow från Arlanda blev vi indelade i två olika köer för att få komma in i London/UK. En kö för européer/EU-medborgare och en för resten av världen. Jag tror inte att jag hade reagerat igår heller om inte flygplatspersonal på plats högt och tydligt hela tiden informerade oss om "Europeans and EU-citizens to the left, non European citizens to the left".

Beroende av det politiska läget i världen blev jag otroligt störd över detta och började fundera på andra situationer i världshistorien där en grupp människor blev beordrade att gå till vänster, alla andra till höger. Nej, gårdagen går givetsvis inte på långa vägar att jämföra med koncentrationslägren under andra världskriget men jag kan inte låta bli att tänka "är det så här det ska vara nu?!".

En stor del av den servicepersonal vi har råkat på idag, på restauranger, caféer, stora butiker och i lokaltrafiken, är av annat ursprung än brittiskt. Många unga människor kommer från andra EU-länder och gamla brittiska kolonier. Vad händer med dem när Storbritannien lämnar EU? Vad händer med Storbritannien? Varför ska vi stänga våra gränser för varandra? Varför ses vissa människor som mindre värda än andra? Är det så här det ska vara nu?! Det skrämmer verkligen skiten ur mig.

Om The Ordinary - recensionen

För cirka en månad sedan fick jag hem mitt paket från The Ordinary med fyra olika cocktails snyggt förpackade i små droppflaskor. Jag har använt tre av dem, den fjärde cocktailen, Alpha Arbutin 2% + HA, fick jag lite utslag av så den får jag väl ge bort. Nåväl, här kommer mina recensioner av de olika produkterna:

  • Niacinamide 10% + Zinc 1%, High-Strength Vitamin and Mineral Blemish Formula
    Niacinamide är en annan term för vitamin B3, allmänt rekommenderad för blemmor så länge jag kan minnas (vilket är i mitten av 1980-talet, då jag kom in i puberteten och min hy blev min fiende). Samma gäller för zink, varför jag har ätit zinktabletter de senaste åren som kostillskott. Vet inte om det har hjälpt, men det har definitivt inte stjälpt.
    Jag har tidigare alltid använt syror, nu senast BHA och salicylsyra för att motverka blemmor och sebumöverskott, så jag är väldigt glatt överraskad över att denna vitamin- och mineralcocktail har haft minst lika god effekt som syror. Tar två droppar av denna morgon och kväll och klappar in i huden efter rengöring och... ja, toner/syra.*

  • Hyaluronic Acid 2% + B5, A Hydration Support Formula with Ultra-Pure, Vegan Hyaluronic Acid
    Hyaluronsyra (HA) är ingen syra per se, utan en molekyl som kan binda upp till 1000 gånger sin egen vikt i vätska. Jag har använt ett annat märke, Hydraluron, hela vintern men valde nu att testa The Ordinary istället pga bättre pris. Jag vet inte varför det tog mig hela 41 år innan jag upptäckte hyaluronsyra men jag kan lugnt påstå att det finns få produkter som har förändrat in hy som HA. Jag är väldigt yttorr i hyn men har alltid haft problem med svarta och vita porer, mycket på grund av att jag har smörjt in mig med feta krämer istället för fukt...! Galet. Ska aldrig sluta använda HA. Aldrig. Just The Ordinary's variant är jättebra och jag är helnöjd med den, men jag är också lite nyfiken på MULTI-MOLECULAR HYALURONIC COMPLEX från Deciems lite exklusivare märke NIOD, så eventuellt köper jag den nästa gång. Jag använder två droppar av denna cocktail morgon och kväll, efter allt annat men innan fuktkräm. Enligt alla regler.

  • Caffeine Solution 5% + EGCG, Reduces Appearance of Eye Contour Pigmentation and of Puffiness
    Jag har hittills inte hittat någon ögonkräm som jag både gillar och tål, så jag hade inte så stora förhoppningar om att denna cocktail skulle vara något för (eller mot?) mina puffiga ögon. Men såklart att den var! Tar två droppar varje morgon och kväll, efter toner/syra och masserar in med lätta rörelser runt hela ögat enligt konstens alla regler. Rekommenderas!

Om drygt en vecka åker maken och jag till London och lita på att jag kommer göra en räd inne på Deciems Flagship Store! Jag kommer dels fylla på förråden av ovanstående, dessutom är jag nyfiken på 100% Plant-Derived Squalane och Hylamide Booster Glow.

*Jag använder syra morgon och kväll efter rengöring. På morgonen har jag Exuviance Soothing Toning Lotion och på kvällen Biologique Recherche Lotion P50W (som kommer få sin egen bloggpost framöver).

Om att förvåna sig själv

Jag skrev i något inlägg tidigare i våras att jag har börjat träna på förmiddagarna istället för som förut i mitt liv på sena eftermiddagar/kvällar. Denna lilla livsstilstweak har gått förvånansvärt bra! Såpass bra att jag nu alltid tränar innan lunch, igår och idag blev det till och med innan frukost. Men efter morgonkaffet. Obvs, jag är ju fortfarande jag!

Det har liksom blivit som om att jag inte mår bra om jag lägger träningen senare på dagen, jag kommer liksom inte igång. Det är så skönt att få igång blodcirkulationen ordentligt innan jag tar itu med annat. Nästa utmaning blir ju att hålla och framförallt tidigarelägga rutinen när jag så småningom börja arbeta igen. Och hålla den uppe när mörkret kommer i oktober. Men den dagen, den sorgen. Det funkar nu. Och det är gott så.

Om SWOT - ett tips!

Jag älskar att använda SWOT för att göra riskanalyser av allehanda saker. Förra veckan på utbildningen fick vi i uppgift att swotta (är det ett verb? jag vet inte, jag använder i alla fall ordet ofta) styrkor, svagheter, möjligheter och hot på våra idéer för att komma vidare i vårt professionella liv.

Jag har alltid haft svårt att skilja på svagheter och hot. (Vilket ju såklart inte hindrat mig från att swotta ändå, pga sån är jag!) Kristina tipsade oss om att istället för att tänka "svaghet" tänka "kontextberoende buggar". Voila, så går det lättare att särskilja svagheter från hot! 

Om Stockholm, just nu i mitt hjärta

Jätteofta, säkert flera gånger i veckan, gnäller jag över hur trött jag är på Stockholm och dess invånare. Jag fantiserar om att flytta härifrån, till Skåne eller till Berlin som Horace Engdahl har kallat för "ett Sverige för vuxna". Till skillnad mot just Stockholm, då. 

Just nu är jag bara stolt och rörd över Stockholm. Precis som många andra

Om att tappa inspirationen

Jag har helt tappat inspirationen när det gäller mitt framtida arbetsliv. Och ju mer jag tänker och pressar mig själv, desto sämre går det. Quel surprise. Plockade fram några magasin ur alla våra högar, ja här finns ett utbud att jämföra med ett välsorterat mindre folkbibliotek, för att se om jag kan hitta inspirationen igen. 

Dagens läsning.

Dagens läsning.

Om Ambre Sultan

Sultanen. Oraggningsbar. 

Sultanen. Oraggningsbar. 

Vissa dagar är det bara att bita ihop och köra. Inte känna efter. Sådana dagar bär jag Ambre Sultan från Serge Lutens. Att spraya på sig Ambre Sultan är lite som att ta på sig en rustning. Jag blir onåbar, och signalerar samtidigt att jag inte är intresserad av att nåt ut. Inte till någon. Sultanen, som jag kallar den, kompromissar inte och är inte till lags. Sultanen flirtar inte och är absolut inte lättillgänglig. Vissa dagar är det så att det bara är Sultanen som förstår mig. Och det är gott så.

Om att leva i en berg- och dalbana

Jag har inte mått så bra de senaste dagarna, det är därför jag inte bloggat särskilt flitigt. Nu har jag ägnat mig åt lite retail therapy och internetshoppat gummistövlar till min lilla niece. Och genast mår jag lite bättre. Det är helt enkelt omöjligt att inte bli glad över ett par gula gummistövlar i storlek 23.